Tacksamhet, skämma bort & paketlek!

Det är en annorlunda sommar på många sätt. En väldigt bra sommar på många, många sätt. Det är få saker jag saknar. På riktigt. Väldigt få. En av de saker jag är lite ledsen över är att A inte fått leka med sina kompisar. Jag hade tänkt mig en sommar och fullt med barn i trädgården! Som skrattar, busar, hoppar och leker. Äter och fikar på altanen. Klättrar i klätterställningen, hoppar på studsmattan, leker i lekstugan och hänger i den tidigare gungställningen. Som ramlar ur hängmattan, rullar nerför lilla backen och gör hinderbanor på gräsmattan. Bygger kojor, har vattenkrig och en massa annat. Det saknar jag med hjärtat.

A är väl medveten om att det är för min skull vi inte har umgåtts med människor sedan vecka 11. Vi är snart inne i vecka 29. För en vuxen är 18 veckor länge (fast jag kan knappt förstå att det är SÅ länge), 18 veckor är ännu längre tid när man är åtta år. Jag har verkligen ingenting att klaga på när det kommer till A. Jag kan lätt räkna de gånger hon har sagt att hon vill träffa sina kompisar, men jag kan höra i hennes röst att hon längtar. På riktigt.

Vi hittar förstås på saker ihop hela tiden. Hon är mycket duktig på att sysselsätta sig själv både ute, på sitt rum och i köket (ensambarn som hon är). Och jag är tacksam. Flera gånger om dagen, varje dag. Tacksam för allt det vi har och allt det vi kan göra. Det är inte mycket jag vill ändra på när livet så småningom kommer övergå till det normala. Jag vill ha mer tid hemma än tidigare. Frågan är bara hur bra jag kommer vara på att dra i ”nej-snöret”? Det där får jag fundera på.

Så idag skämde jag bort min goding. Det finns säkert de som kan ha åsikter om det. Jag kan inte bry mig mindre... Jag har lovat A att vi ska ha en fantastisk sommar, fastän att vi inte kan göra som vanligt, inte ens som de flesta andra. Så vi har badat i havet på nätterna, varit på ständer på kvällarna när andra har gått hem, vi har varit på lekplatser när det regnar och allt tvärtom man kan tänka sig! Jag har då aldrig varit så irriterad på att jag är sjuk som dessa månader. Inte för min skull, utan för att A ska behöva avstå allt från skolgång till roligheter - för MIN skull. Jag har inte ens varit så irriterad på min sjukdom när jag har haft som mest feber eller när benen inte burit mig. Men en normal förälder hatar väl allt som drabbar ens barn tänker jag.

Hur som helst har A hittat ett par youtube-kanaler hon gillar. Det är mycket challange, presenter och annat bus. Hon gjorde ju en paketroulette till mig och Daniel för ett tag sedan. Idag var det min tur att fixa. Jag har berättat att A har bytt klädstorlek ganska abrupt. Alla kläder är i princip för korta. Hon har dragit iväg på längden. Två nya roliga klädpaket hade anlänt och jag såg min chans att slå in en himla massa paket! Ihop med lite godis.

A och Daniel fick spela. De drog ett nummer var, varannan gång. Fick någon ett hjärta, fick den sno en paket av den andra. Inga paket fick öppnas. Det fanns en twist nämligen...

A fick nästan alla paket när de spelat färdigt!! Daniel trodde hon skulle få alla, för det var det jag hade sagt. Men det fanns faktiskt två paket till honom också. Bara för att det var lite kul. Han fick en skjorta och lite godis.

Så här glad var min goding redan innan spelet satte igång! Sååå tacksamt barn!

Glädjer mig oerhört att pandemins siffror som anger allvarligt sjuka dyker rejält. Fortsätter det i den här takten är det inte många veckor bort att man kan våga sig ut, åtminstone på vardagliga bestyr. Så håll i och håll ut! Och ta hand om dig, dina nära och alla som är extra känsliga.

/Lottie

#bestofnouw

With love

Lottie

Gillar

Kommentarer