I veckan ”höll jag på att klättra på väggarna” här. Jag måste ut med jämna mellanrum från det ställe på jorden jag trivs allra bäst på; vår egen gård. Eftersom pandemin gör att vi tillbringar i princip all tid här, så gäller det att hitta Corona-säkrade utflykter. Lättast är att hitta bra alternativ under en vardag. För enligt gällande restriktioner så finns det ändå en del kul att göra! Daniel var ledig i fredags och jag flyttade mitt enda möte jag hade inbokat (dock med lite dåligt samvete, men jag fick en dag med familjen). I gengäld har vi ”vardagar” i helgen med skola och jobb. Vi får helt enkelt jobba lite tvärtom mot vad de flesta andra gör för att få till det.

Mitt i den småländska skogen ligger Isaberg Mountain Resort. Här finns utmaningar i mängd för den äventyrslystne. Själv hade jag aldrig hört talas om detta alpina centrum, förrän det dök upp en sponsrad annons om resorten i mitt Fb-flöde för några veckor sedan. Vi är ju alltid sugna på att åka skidor utför. Efter lite googling insåg jag att Isaberg har 12 nedfarter och 8 liftar varav en stolslift. Ändå bra jobbat ända nere i Småland!

Vilken fredag vi fick!! Klarblå himmel, strålande solsken och någon plusgrad. Wow!

Det var inga köer någonstans någon gång. Inte ens i närheten. Ja, man ser ju på bilderna att vi inte blev nerkörda precis 😅
Så här såg det ut mest hela tiden:

Så här ser det ut ”mitt i backen”. På första bilden är det Daniel som flyttar grejer.

Det finns grillkåtor att hyra. Rätt coolt tycker jag!

Det var alltifrån nypistat till ganska uppkört vissa stråk (värmen) och allt däremellan.

När anläggningen stängde var det ingen skräll att vi åkte ner till den äventyrslekplats som finns i anslutning till camping, höghöjdsbana, rodelbana, bike park, äventyrsgolf, vandringsleder, stugor, restaurang och lite annat som finns på Isaberg.

Nedan är det balans, det var mycket som snurrade!

Det fanns en riktigt häftig klätterställning, typ 30 meter lång!

Intill fanns höghöjdsbanorna som öppnar för säsongen den 16 april!

Vi tackar för den här gången. Chansen är stor att vi kommer tillbaka!

#bestofnouw

With love

Lottie

Som jag har googlat, tänkt, försökt och ringt... hur SVÅRT ska det vara att få tag i ett par längdskidor i passande storlek till en 9-åring och till en vuxen!?
Men idag! Jag hittade ett nytt uthyrningsställe i Skövde som jag hade missat. Och de svarade när man ringde! Bara en sån sak. Jag förstår precis att det är högtryck och man inte hinner svara. Samtidigt kan vi inte åka 1,5-2 timmar fram och tillbaka och inte få tag i skidor.

Men imorse! Då fick jag napp på ”rätt” pjäxor och skidor till A och ett par pjäxor - en storlek för stora - till mig. Samt ett par för hårda och bakhala skidor till mig...
Killen som svarade avrådde mig nästan, då skidorna var för en person som väger - tror det var - 79-85 kg eller nåt sånt. Det fattas, som skönt är, ganska många kilo upp till 79 nu för tiden. Jag frågade vad mitt problem skulle bli (kan ingenting om den här sporten) och det var att jag inte skulle få fäste. Alltså ett toppenglid och problem i uppförsbackarna.
- Vi kör ändå, svarade jag glatt, jag tar det. Här ska åkas längdskidor innan snön försvinner!

Jag är inte HELT säker på att jag kommer vara riktigt lika hurtfrisk imorgon. För jag har STAKAT i uppförsbackarna! Skratt! Jag har å andra sidan inte haft någon träningsvärk eller skoskav eller något annat negativt under alla pass vi har kört i vinter, när det kommer till skridskoåkning och utförsåkning. Så det vore väl inte mer än rättvist att jag får lite ordentlig träningsvärk!
Det gick väldigt bra att åka där det var slätt. Och vilket glid jag hade utför! Halleluja!

Vi drog iväg till ett helt okänt ställe för oss. Billingen. Ett av de västgötska bergen. Stället överträffade våra förväntningar! Det finns mycket att göra där och vi kommer att komma tillbaka.

Butiken som hyrde ut skidor heter 30K och ligger på vägen upp för berget (om någon mer skulle vilja hitta en skiduthyrning i Skaraborg där man kan boka i förväg även under sportlov).

Som tur är, är ju världen full av snälla människor som gärna hjälper förvirrade människor i ny miljö. Först fick vi fråga en mycket vänlig och hjälpsam man åt vilket håll vi skulle. Sen fick vi fråga en annan snäll man om vilka spår som var lämpliga. Därefter var det en kvinna som undrade om vi överhuvudtaget fick på oss skidorna... skratt... jodå. Den ena, men inte den andra. Då var ju knepet att ”stå på tå” och sen spänna fast. Det var ju även en kluring att få på de där ”handskarna” som sitter fast i stavarna, när man har tjocka vantar på sig. Knepet var tydligen att få i vanten först och handen sen.

Man kan säga att jämföra med när jag åkte längdskidåkning senast, när jag gick i skolan, så är ju det som att jämföra en bil med ett rymdskepp. Fniss... lite överdrivet såklart. Men jag minns att jag hade vanliga skor och en fjäder runt hälen typ.
Sen var det ju väldigt enkelt när vi visste hur vi skulle göra såklart!

Så här såg det ut när vi kom!

Tidigare idag hade det varit ”Lilla Vasaloppet”, så A testade att gå i mål såklart!

Vi skulle ju ”bara prova lite”... men det är som vanligt när man ska göra något. Det är lika bra att göra det ordentligt när man ändå gör. Efter nästan två timmar i spåren, utan avbrott, avslutade vi passet.

Det finns som sagt mycket att göra på Billingen. Det satsas och det märks. Bland annat har man just haft invigning på Billingecenter, det var fortfarande som en stor byggarbetsplats där.
Precis bredvid skidstadion ligger Aktivitetsplatsen Äventyret. Dit lär vi komma tillbaka när isen släppt från ytorna man ska klättra på. A prövade ändå alla stationer. Jag gillade linbanan bäst!

Där fanns också ett mattält, som jag har fattat för, är igång på helgerna. Jättemysigt!

Vi tog en runda med bilen över berget innan vi åkte hemåt. Bland annat stannade vi och tittade på den här utsikten!

Skogsmulleriket och Trollstigen står näst på tur, vi kommer snart tillbaka!

Tänk vad mycket det finns i ens närområde som man inte ens vet om. Och som vi inte skulle upptäckt om det inte var en pandemi... är ändå väldigt tacksam för just det.

#bestofnouw

With love

Lottie

Alltså! Jag och A har varit på ett SÅ häftigt ställe idag, eller egentligen två! En av mina tidigare danselever la ut bilder på ett par frusna vattenfall i Vargön, vid Halle- och Hunneberg. Såg så himla coolt ut. Så jag sa till A att jag säger inte vad vi ska göra idag, men vi ska åka och titta på ett naturfenomen.
- Jaha, sa hon med glad röst, är det roligt?
- Alltså, jag vet inte, svarade jag sanningsenligt, men det är nog rätt coolt. Och du vet ju att det brukar bli roligt när vi gör utflykter.
- Ja, precis, sa A och skuttade vidare.

Så vi drog iväg. Till Byklevsfallet. Mer om det strax.
Jag börjar med att visa bilder från ”Brudslöjan”. Det var en liten bit att gå i snön från parkeringen. Men SÅ värt det! Vi frågade oss också fram ett par gånger. Jag har ju ”svart bälte i att INTE hitta”. Men vilket häftigt ställe!! Här kommer några bilder, vi var imponerade både jag och A!

Alltså, heeelt magiskt!

Innan vi hittade dit höll det på att gå på tok. Vi gick bredvid Byklevsfallet, med vad jag bedömde som ett par meters marginal. När vi nästan var så högt vi tänkte gå, var det is under snön och jag far/kanar handlöst utför... men jag fick snabbt stopp på det hela, någon halvmeter innan kanten. Puh! Vi blev lika rädda både jag och A. Det som var bra var att jag fick ett väldigt bra exempel på vad ”att ha marginal” kan betyda i verkligheten. A undrade vad hon skulle gjort om jag hade ramlat ner och möjligen i? Om jag hade dragit med mig telefonen... för har hon telefon vet hon vad hon ska göra. Så det blev en bra genomgång.
Jag lyckades slå till mig själv rejält på läppen med telefonen. Jag var nämligen i färd med att fota! Men det gick bra och jag kände ingenting annat.
A avslutade besöket med:
- Ja, mamma... Detta var ju ett riktigt äventyr! 😅

Vi drog till grannbyns lekplats igen på hemvägen. Den här gången hade vi med både skridskor och madrasser. Men det var bara A som fastnade på bild. Vi åkte tillsammans på madrassen ner för den störta backen bland annat. Som jag skrattade! Vi var HELT snöiga när vi kom ner.
- Nu vet jag vad snö smakar, sa A!
Och ja, jag hade också hjälm... det gick fort!

Troligen säsongens sista skridskoåk - det är plusgrader på ingång!

#bestofnouw

With love

Lottie