Halloj!

Det här blir sista inlägget från mig på ett tag. Jag brukar ta ”sommarlovs-ledigt-från-bloggen” och det närmar sig på riktigt. Faktum är att det händer så himla mycket roligt och vi gör så mycket kul, att jag inte har den där stunden på kvällen, då jag brukar varva ner och skriva. Nu behöver jag googla än det ena och än det andra istället. Precis som varenda sommar är här, då vi alltid har olika små projekt igång. Så typiskt mig och Daniel. Vi gillar’t!

Sedan vi hördes senast har det hänt lite av varje, här kommer ett axplock...

Mors dag
Jag blev uppvaktad med trerätters frukost (visste inte ens att det fanns), blommor, presenter och en lite sång på morgonen. Efterrätten som A hade gått upp och bakat på morgonen (hon har även gjort flaggorna på morgonen) intogs på altanen i strålande skönt väder! Daniel njöt nog mest 😅

Tänk att man nu är inne i tänket ”vem är pandemi-säker” att umgås med, vem har haft, vem är vaccinerad och så vidare. Nej, alla tänker inte så, men jag måste ju... jag hoppas att min första spruta är väldigt nära och att sommaren trycker ner smittspridningen i botten, som förra sommaren. Det ser ju för närvarande onekligen förhoppningsfullt ut!

Hur som helst, vi har ju hela tiden begränsat oss i vårt umgänge och brorsan med familj har vi hängt utomhus med. I helgen var vi där på Muurikka-lunch och fick en så god efterrätt som jag nästan hade glömt! Frukt med smält choklad i knyten och hemmagjord glass. Så himla gott, ska jag göra typ hela sommaren!

Jag önskade ju mig en lite annorlunda Mors dags present. Daniel slipade de breda furuplanken i mjölmagasinet och jag vitoljade golvet. Blev faktiskt väldigt nöjd.

Före-bild, fläckigt och ofint! Ni minns säkert varför det var fläckigt...

Färdigslipat och fint!

Oljning pågår!

Slutresultatet!

Nöjdare Mors dagspresents-mottagare är svår att hitta!
Vad ska jag önska mig nästa år tro? 🤔😅

Förresten! Jag och A har varit på Stenungsbaden Yacht Club ett dygn. Det börjar bli tungt att bara vara hemma tycker vi. Så vi åkte iväg och hade SÅ kul!! Jösses vad rolig dotter jag har att umgås med. Det är en fröjd. 24/7.

Vi är numera experter på att göra saker när de få andra närvarande på ett hotell gör annat. Vi vet precis när, hur och var man äter för att i princip få en restaurang för sig själv, hur man får frukost utan att trängas med andra eller äta av buffé som andra gör, hur man får ett helt spa för sig själva innan en enda kotte besökt stället för dagen eller en beachvolleybollplan eller en hinderbana med 34 stationer eller nästan vad som helst - om man har ett synnerligen introvert sätt som vi har för närvarande.
Och munskydd, vi kan typ allt om munskydd. Vi noterade att samtliga medarbetare på hotellet bar munskydd, utom de få som arbetade bakom plexiglasskiva. Bilder kommer här!

Ovan EN av alla gånger jag skrattade så tårarna rann...

Den förrätten! Hummersallad med löjrom - my god!

På kvällen drog vi på oss träningskläder och tog oss an hinderbanan i skogen. 34 stationer. A gjorde varenda en. Envis som jag vet inte vad, på ett bra sätt. Vid en station var det svårt att komma upp. Efter några försök vände hon sig om, det bara lyste ur ögonen på henne och så sa hon:
- Mamma! Nu SKA det gå!!

Och det gjorde det ju då såklart.

Jag ska erkänna att jag inte har armstyrka nog för att klara alla stationer. Det var ett tag sedan man klättrade i en lian till exempel, haha!

Havet! Älska livet!

Testade beachvolleyboll!

Receptionen!

Och som sagt, klockan sju på morgonen. Helt ensamma i spaavdelningen. Inte ens bemannat.

Vi fick ett uppgraderat jättefint rum med havsutsikt. Så allt var toppen kan man säga.

Nu vill jag bara önska dig en riktigt fin sommar! Det ska vi ha om allt går enligt plan.

Allt gott!

With love

Lottie

Visst är det härligt att känna sig lycklig!? Utan att veta varför. Man är bara nöjd liksom! Har gått omkring och varit lycklig hela dagen utan speciell orsak (vilket jag i och för sig är för det mesta, men än mer idag).

Började förmiddagen med en nationell förbundsstämma där Anna Kindberg Batra hade föredrag som inledning. Hon gjorde en framtidsspaning efter att ha gått igenom kriser sedan Tage Erlanders tid. Kan möjligen låta lite torrt och tråkigt, men hon gjorde det riktigt bra! Helt plötsligt märktes det att hon lever ihop med en komiker. De kan ju verkligen tyckas som ett omaka par vid en första anblick annars. Hennes poäng var att kriser definierar oss och att världen efter en kris, aldrig har sett likadan ut som den gjorde före krisen.

Daniel fixade en god och nyttig lunch och sedan hoppade jag in i nästa - väldigt energirika - digitala möte. Ja, förresten, jag önskade mig en något annorlunda Mors dags present på lunchen också, men den får jag berätta mer om i helgen.

Därefter hann A och jag med lite skolarbete, innan jag hade telefonmöte igen. När det var slut var klockan halv fem och det var exakt en timma till dagens sista digitala möte.
- Släng på dig träningskläder, sa jag till A, så tar vi ett aktivitetspass!
Jag var lagom på plats fem minuter innan mötet gick igång. Sedan blev det middag, skolarbete och så avslutade vi dagen med att baka kladdiga chokladmuffins. Finns ingenting som bakas så ofta i det här köket som just det.

Det var min dag, men egentligen tänkte jag dela de sista djurbilderna från vår dag på Borås Djurpark med er.
Ni minns kanske orangutangen som fick tag i en plastpåse, att A fick mata björnarna och att vi stiftade bekantskap med girafferna på nära håll.

När vi hade matat björnarna, frågade djurskötaren Anna om vi ville hänga med och berika lodjuren. Det sa vi ju förstås också ja till. Det är ju svårt att ens få se lodjur, de är ju av det skyggare slaget. Anna blåste i en visselpipa. Då kom de två lodjuren Joker och Katitzi. De hade sina platser som de skulle sitta på för att få vad de ville ha; råa ägg och kött.

Så himla fin tupp!

Må fint, så hörs vi snart!

With love

Lottie

Här har vi kört vardag större delen av både lördagen och söndagen och därmed tog vi ”helg” idag.
A har en skoluppgift, att skriva en liten faktabok om brunbjörnar. Vi gjorde enligt instruktionerna igår, sen tyckte jag det vore kul om vi åkte till Borås Djurpark, tittade på och lärde oss lite mer om brunbjörnar. Sagt och gjort! Idag drog vi dit. En dag vi kommer komma ihåg!

Först dog vi sötdöden hos getterna som hade fått killingar!! Alltså de hade sån livslust och upptäckarglädje att vi kunde stått där än och tittat på dem. De tre killingarna fick glädjefnatt och skuttade sällan skådade vårskutt. De åkte också rutschkana ståendes ner för en sten. Den tredje killingen fick kalla fötter uppe på stenen och blev VÄLDIGT osäker! Killing nummer ett tyckte till slut att det var bra tramsigt och att det tog för lång tid. Nummer ett skuttade helt enkelt upp på stenen och puttade ner nummer tre! Å så började det om igen! Otroligt underhållande.

Här är nummer ett på väg upp, nu ska trean ner, där kan han ju inte bara stå...!

När vi kom till orangutangerna, schimpanserna och aporna kollade vi runt förstås. Sedan kunde det blivit dramatiskt.
Precis när vi ska gå därifrån, ser A att den störste orangutangen går ner till vattnet och fiskar upp en rejält stor plastpåse. A är snabb som blixten och ropar till mig:
- Mamma, tänk om han försöker äta den!!
Hon hinner knappt säga det förrän orangutangen försöker tugga i sig en bit. Jag får upp mobilen och ringer djurparken.
Under tiden funderar orangutangen på vad påsen kan användas till. Han trär på den på tassen, den passade precis. Vi andas ut. Men medans jag pratar med en tacksam medarbetare/telefonist på djurparken dyker en söt liten orangutangunge upp. Vi avslutar samtalet, orangutangen får av påsen från tassen och den söta lilla orangutangungen funderar också på om påsen går att äta.
Då fick jag bråttom på riktigt och vi springer upp till aphuset i förhoppningen att kunna knacka på och få kontakt med någon djurvårdare. Precis då har telefonisten fått tag i djurvårdarna som kommer ut. De kallade in orangutangen och kollade av om den kunde tänka sig att byta ut påsen mot något annat. Slutet gott, allting gott.

Här är den lilla familjen på väg in till djurskötarna för att troligen byta påsen mot något godare. Djurskötarna var tacksamma att vi ringde.
Vi gick vidare...

Giraffer har vi sett på nära håll idag. Riktigt söta djur.

Eftersom vi har fakta om brunbjörnar på schemat, var vi faktiskt hos björnarna i två omgångar. Första gången låg en hona med en eller okänt antal ungar långt bort. Vi läste på och tog något enstaka foto.

I andra vändan frågade jag en medarbetare i parken om hon var djurskötare, det var hon inte. Men hon frågade varför jag undrade det? Jag förklarade att vi gjorde ett skolarbete och skulle vilja se när björnarna rörde på sig. Längre hann jag inte förrän hon erbjöd sig att ringa och kolla om björnarna skulle matas något mer under eftermiddagen. Eller rättare sagt, hon anropade en kollega i komradion som meddelade att det var matdags om en kvart. Det väntade vi gärna på.

Det kom en Anna som var som ett uppslagsverk när det kommer till djur och framförallt björnar. Det var jätteintressant att höra henne - på avstånd förstås! Hon kastade till den lilla björnfamiljen ett par granatäpplen (så de fick lite pyssel... den som öppnat granatäpple någon gång förstår vad jag menar). Brunbjörnsfamiljen består av pappa Rambo, mamma Nora och de skitsöta björnungarna Brage, Bestla och Bejla.

Som om det inte var nog att få en pratstund med djurskötaren, frågade Anna om A ville vara med och mata björnarna! Oooooom hon ville!? Hon sken som en sol! Hur ofta får man mata björnar i sitt liv liksom!?

A fick välja om hon ville ge en hink med kiwi, vindruvor, granatäpplen, päron, apelsiner och en massa frukt eller en hink med grönsaker. Det blev frukt, den skulle både kastas ut över hela hägnet, ut i vattnet och till djuren.

Ja, det blev verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Så himla roligt!

Det var några av dagens äventyr, jag skriver mer om vårt besök senare i veckan.

With love

Lottie