Ja, men halloj!
Kikar bara in för ett snabbt hej! Jag har några dagar nu som rullar lite snabbt (och halvvägs nätter). Omöjligt att få in allt dagtid. Inte ens i närheten även om man lägger aktivitet samtidigt som lunch, middag och mellanmål - ja, så där som man INTE ska göra.
Igår t ex körde jag hemskolning på em och kvällen med A. Hon la sig vid nio. Jag satte mig och pluggade till tolv. Daniel var hemma strax före midnatt från sitt jobb. Upp strax efter åtta imorse. Förmiddagspass på Villan. Intag av en sen, kort lunch. Daniel drog på jobb och jag gick in i digitalt möte. Ut därifrån och direkt in i hemskolning. Sista kvällspasset blev programmering, innan läggdags. Och sen gick jag på pluggandet igen. Dagen imorgon ser ungefär likadan ut. Tänk att dagar är då korta, man hinner så lite.

Så här såg det ut på förmiddagen. Den här rabatten blir klar imorgon. Om allt går enligt plan.

Och så här ser jag ut när jag inte behöver göra något annat. Pluggandes.

Alltså det är snyggt med prickigt, men inte på mig. Jag ska försöka komma ihåg det. Note to my self, som det heter...

Nåväl, en kort liten uppdatering från mig! Vi hörs!

With love

Lottie

Tjohoo! Fredag och jag ser fram emot en lugn helg. Jag har som sagt haft föreläsningar från Handelshögskolan i Göteborg heldagar både onsdag och torsdag, digitalt såklart. Dessutom har jag delvis kört kvällsjobb två av tre kvällar. Idag har jag kommit ikapp en del av det som har hopat sig. Så blir det när man tar ledigt. Arbetet finns kvar när man kommer tillbaks.

Idag hann jag med en resa till Skara också. Det var en del viktiga papper som skulle skrivas under i ett av mina uppdrag. Där mötte jag Eva som håller ordning både på organisationen och när jag ska skriva på papper till exempel. Hon stod på ena sidan trottoaren och jag satt i bilen och skrev på papper. Såååå 2020/2021 och pandemitider. I den här organisationen har vi kört alla möten digitalt sedan mars 2020. Vi pratade just idag om att det är väldigt länge. Eva tog en bild som jag fick.

Ikväll fixade Daniel finmiddag och vi har sett det nya programmet ”Masked Singer”. En ganska galen programidé där kända personer är utklädda, så man absolut inte kan se vem det är, man får ledtrådar om vem det kan vara och varje deltagare sjunger till sist en låt. Ytterligare fyra kändisar sitter och gissar vilka de utklädda personerna kan vara, möjligen att det var just de fyra som blev programmets räddning. Det blir ju lätt lite tramsigt. Scenografin ser ut som taget ur ett påkostat barnprogram. Lite långsamt tyckte jag möjligen (fast i ärlighetens namn tycker jag det om det mesta).
Men man blir fort fast i vem som kan tänkas döljas i välgjorda kreationer. Ikväll avslöjades att under pingvindräkten dolde sig Sven Melander. Jag gissade tidigt på honom. Jag fick också någon feeling att monstret är Göran Persson, men det känns inte helt relevant!

Vad gör du i helgen? Jag har som mål att plocka iordning i huset, betala räkningar, hänga i köket, vara ute och möjligen få in lite påsk och mer vårfeeling i huset!

Ha en fin helg hörru!

With love

Lottie

Halloj!
Vill bara titta in och berätta för mina kära följare att jag har det bra. Trots tillfällig - delvis - bortavaro. Här händer så mycket att exakt hälften hade varit nog. Dessvärre kan jag inte skriva om allt här, men kan avslöja att det är allt från mer arbetssamma händelser till galet roliga möjligheter!

Just den här veckan och nästnästa vecka kommer jag ha en stor utmaning i att få ihop A:s skolundervisning (som tar sina timmar om dagen), arbete och så ska jag plugga på det också. Och helst sova några timmar. Sköter jag mig inte vaknar jag med kristallsjuka som ett brev på posten. Så jag sköter mig, för det mesta. Dessvärre dyker kristallsjukan upp ibland ändå, men sköter jag mig inte så behöver jag inte bli förvånad.

Känns inte det som ett extremt omodernt uttryck!? ”Som ett bre på posten” - kan ju ta väldigt länge nu för tiden. Samma sak med det: nu för tiden. Är inte det väldigt ”old school”!? Skratt! Får nog tänka över hur jag uttrycker mig...

Daniel fångade mig i arbete idag!

Kanske att jag har skrivit om det tidigare, men jag nämner det igen. Skänken som jag står bredvid har funnits i huset sedan huset byggdes någonstans i skiftet 1800-1900-talet. Den har stått i mitt barndomshem under ett antal år tills den fick ”komma hem” igen. Coolt tycker jag!

Det kan hända att det tar ända till helgen innan vi hörs igen! Men ha det fint så länge!

With love

Lottie