Ääääääntligen!!

Som jag har googlat, tänkt, försökt och ringt... hur SVÅRT ska det vara att få tag i ett par längdskidor i passande storlek till en 9-åring och till en vuxen!?
Men idag! Jag hittade ett nytt uthyrningsställe i Skövde som jag hade missat. Och de svarade när man ringde! Bara en sån sak. Jag förstår precis att det är högtryck och man inte hinner svara. Samtidigt kan vi inte åka 1,5-2 timmar fram och tillbaka och inte få tag i skidor.

Men imorse! Då fick jag napp på ”rätt” pjäxor och skidor till A och ett par pjäxor - en storlek för stora - till mig. Samt ett par för hårda och bakhala skidor till mig...
Killen som svarade avrådde mig nästan, då skidorna var för en person som väger - tror det var - 79-85 kg eller nåt sånt. Det fattas, som skönt är, ganska många kilo upp till 79 nu för tiden. Jag frågade vad mitt problem skulle bli (kan ingenting om den här sporten) och det var att jag inte skulle få fäste. Alltså ett toppenglid och problem i uppförsbackarna.
- Vi kör ändå, svarade jag glatt, jag tar det. Här ska åkas längdskidor innan snön försvinner!

Jag är inte HELT säker på att jag kommer vara riktigt lika hurtfrisk imorgon. För jag har STAKAT i uppförsbackarna! Skratt! Jag har å andra sidan inte haft någon träningsvärk eller skoskav eller något annat negativt under alla pass vi har kört i vinter, när det kommer till skridskoåkning och utförsåkning. Så det vore väl inte mer än rättvist att jag får lite ordentlig träningsvärk!
Det gick väldigt bra att åka där det var slätt. Och vilket glid jag hade utför! Halleluja!

Vi drog iväg till ett helt okänt ställe för oss. Billingen. Ett av de västgötska bergen. Stället överträffade våra förväntningar! Det finns mycket att göra där och vi kommer att komma tillbaka.

Butiken som hyrde ut skidor heter 30K och ligger på vägen upp för berget (om någon mer skulle vilja hitta en skiduthyrning i Skaraborg där man kan boka i förväg även under sportlov).

Som tur är, är ju världen full av snälla människor som gärna hjälper förvirrade människor i ny miljö. Först fick vi fråga en mycket vänlig och hjälpsam man åt vilket håll vi skulle. Sen fick vi fråga en annan snäll man om vilka spår som var lämpliga. Därefter var det en kvinna som undrade om vi överhuvudtaget fick på oss skidorna... skratt... jodå. Den ena, men inte den andra. Då var ju knepet att ”stå på tå” och sen spänna fast. Det var ju även en kluring att få på de där ”handskarna” som sitter fast i stavarna, när man har tjocka vantar på sig. Knepet var tydligen att få i vanten först och handen sen.

Man kan säga att jämföra med när jag åkte längdskidåkning senast, när jag gick i skolan, så är ju det som att jämföra en bil med ett rymdskepp. Fniss... lite överdrivet såklart. Men jag minns att jag hade vanliga skor och en fjäder runt hälen typ.
Sen var det ju väldigt enkelt när vi visste hur vi skulle göra såklart!

Så här såg det ut när vi kom!

Tidigare idag hade det varit ”Lilla Vasaloppet”, så A testade att gå i mål såklart!

Vi skulle ju ”bara prova lite”... men det är som vanligt när man ska göra något. Det är lika bra att göra det ordentligt när man ändå gör. Efter nästan två timmar i spåren, utan avbrott, avslutade vi passet.

Det finns som sagt mycket att göra på Billingen. Det satsas och det märks. Bland annat har man just haft invigning på Billingecenter, det var fortfarande som en stor byggarbetsplats där.
Precis bredvid skidstadion ligger Aktivitetsplatsen Äventyret. Dit lär vi komma tillbaka när isen släppt från ytorna man ska klättra på. A prövade ändå alla stationer. Jag gillade linbanan bäst!

Där fanns också ett mattält, som jag har fattat för, är igång på helgerna. Jättemysigt!

Vi tog en runda med bilen över berget innan vi åkte hemåt. Bland annat stannade vi och tittade på den här utsikten!

Skogsmulleriket och Trollstigen står näst på tur, vi kommer snart tillbaka!

Tänk vad mycket det finns i ens närområde som man inte ens vet om. Och som vi inte skulle upptäckt om det inte var en pandemi... är ändå väldigt tacksam för just det.

#bestofnouw

With love

Lottie

Gillar

Kommentarer