Jag - negativ!? En magisk kvinna & en dum man! 

Just idag blev jag plötsligt väldigt trött på pandemin. Nu har den krupit sig på, så där nära i vårt område igen. Det gillar jag inte alls.

Jag har under snart ett helt år valt att fokusera på det positiva som faktiskt kommer ur det dåliga. Men idag blev jag trött på’t. Eller egentligen vaknade jag i lördags morse och var trött på Covid-19, men idag var första gången jag uttryckte det i skrift i ett sms. Jag tror att vi i värsta fall inte har sett toppen av pandemin än. Om inte vaccinet kommer med blixtens hastighet och viruset inte hinner mutera i flera omgångar (det går tydligen fort i länder som inte nås av vaccin tillräckligt snabbt)... då kan det vända neråt... men just nu är jag lite skeptisk. Förhoppningsvis har jag fel om muterandet och förhoppningsvis får vi en något lugnare sommar, hur som.
Hör ni? Jag är minsann lite negativ 🙈😅

Så nu har jag lagt en liten del av min energi, i tre dagar, på något som jag absolut inte kan göra någonting åt. Så nu får det vara bra med det! Imorgon är det jag som vaknar och tycker livet är toppen igen!

På tal om att lägga sitt engagemang på rätt saker, kommer jag att tänka på två grejer.

Idag har jag delat ett filmklipp på min fb-vägg från TV4, med texten:

”Denna enastående solist har vi haft förmånen att få jobba tillsammans med i vårt rock’n rollkoncept Från Elvis Presley till Jerry Williams. Nu står hon i final inför en 30 miljoners publik i Irans motsvarighet till Talang. Och inte bara det! Programmet spelas in i Sverige, för i Iran får kvinnor inte vara solister på en scen... Man blir ju mörkrädd!! 😱
Heja dig Negar som på ditt sätt går i bräschen för lika rättigheter ❤️❤️ Hälsar hon som på något sätt aldrig tänker i män/kvinnor i arbetslivet, utan som alltid kört som en ångvält rakt fram... 🙈”

Så himla glad för Negar som både är en väldigt lätt person att arbeta med, glad och enormt kompetent!

Fb-inlägget får mig att tänka på hur jag har varit ”som ångvält”. Jag ska säga att jag har varit extremt förskonad från påhopp och galna uttalande från män - och kvinnor - i min omgivning. Men nu när jag är inne just på kvinnor och män i arbetslivet, så är det en historia som poppar upp i mitt huvud. En ganska snäll, men jag fattar fortfarande inte att situationen uppstod.

Jag är i 25-30-års åldern. Är på ett möte där jag ska föredra ämnen. Det är högt uppsatta chefer och samarbetspartners i en salig blandning, knappt 10 personer minns jag. Jag sitter ner för att få lite bättre informell känsla (brukar funka bra när man ska komma överens). Jag hade slängt upp ena foten över det andra benet. I vanlig ordning hade jag högklackade stövletter på mig, inget konstigt med det. Det som irriterade mig och som jag sedan har skrattat åt, är att mitt i min seriösa föredragning säger äldste mannen i rummet någonting om mina klackar. Jag minns inte ordagrant vad det var, men med den betoningen han hade, ville han störa mig. Jag spände ögonen i karln och frågade vad han satt och tänkte på under pågående möte!? Min betoning var också tydlig. Han fick inget utrymme att svara, jag ”ångvältade” vidare i min föredragning. Jag hörde inget mer, varken då eller senare. Samarbetet gick väldigt bra i flera år efter det. Ganska roligt tyckte jag...

Här är en länk till klippet på den skönsjungande Negar:

https://www.tv4play.se/program/efter-fem/majorna-mamma-ny-superstj%C3%A4rna-i-iran-otroligt-r%C3%B6rd/13322344?utm_source=facebook.com&fbclid=IwAR09_m2dlpWHURY_mu59C04YpYW_xlH6bW8KF0VIVgiW5txzg3hJCmMpdg8



Må gott och ta hand om dig!

With love

Lottie

Gillar

Kommentarer